Nästa höst ska jag med mostern min på isbjörnsexpedition till den arktiska tundran. Om saker och ting följer mina planer kommer jag kalla det att jag reser i syfte att fördjupa mina kunskaper om utrotningshotade djur. Vem vet, ja kanske till och med tar med mig ett litet djurdoktorskit.
Min familj är så utspridd. En bror i London, en syster i Lund och föräldrar samt för tillfället även en syster i Linköping. Jag önskar att avstånd vore kortare och att man kunde stryka bort tårar genom telefonluren. Samt att kollektivtrafiken tog sitt förnuft till fånga och blev gratis. Jag skulle vilja engagera mig i den frågan men jag vet inte om jag orkar. Tiden räcker visst bara till att halvhjärtat försöka få sin dröm att bli en sanning och att med ömhet vårda den nya lilla familjen. Icke fy skam alls, men jag saknar att vara syskon på nära håll.
En hona ifrån Götet ringde och vill ha med mig i ett hbtq-projekt. Det får självkänsla att spraka och skrivarlust att gro. Samma dag såg jag Petter på TV och slogs som vanligt av att jag tycker hiphop är rätt töntigt. Sån som han gör vill säga. En scen framför balla GBG-flator med en sån som jag är dock rätt så fet-cool.
Nu ser jag att min fru behöver klappas och att böckerna bör läsas. Jag återkommer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Ja, den är jävligt utspridd. Tror du att vi någonsin kommer bo på samma ställe igen? Jag menar mamma, Henkan, Guffan och Anders. Visserligen kraschar ju Maria den ligan med tusen poäng nästan. Men de är fem, vi är fyra.
Sen Anders, Jonas och Lars. Så pappa då förstås. Men ganska nära. Nu är ju vi typ sextiotvå mil ifrån varandra. Det är tjugo mellan Lkpg och Sthlm.
Jag hoppas att vi sen flyttar nära Brokind. Så blir jul och påsk inte sådana projekt.
Mm jag med. Allt jag vill är att ha en lantgård med djur och gummistövlar och lövträd och äpplen och veterinärjobb och ungar och familjen nära nära. Fast igår såg jag på TV om en liten familj som hade flyttat från stressen i England till en liten lantlig by i Italien där de hade köpt en vinplantage. Herrejösses vilket underbart liv. Och ett annat program från Italien med en gubbe på en vacker gård med massa olika djur som var vänner med varann. Vi kanske skulle föreslå att hela högen styr kosan mot Toscana trots allt. Fast det är klart, Sverige är himla vackert på hösten. Och Brokind kan inte lämnas.
Puss puss har kommenterat din hemliga blogg också.
amen hallå!!!! jag har ju förskt plantera idén i år nu. varför är det aldrig nån som tar mig på allvar!!!!??? va va?? alltså, att vi ska flytta till ett varmare klimat och bruka jorden. inte som hippies utan seriöst och snyggt och lönsamt för LYCKAN. med massor av djur, barn och vin. jag är helt på, vi måste bara planera lite. dessutom löser ju familjeföretaget alla bekymmer vad gäller utbildning och vacklande arbetsmarknad för museitanter, biologer eller vad det nu kunnat bli. man kan få vara den amatör-apforskare som man alltid velat samtidigt som man trampar druvor, röker cigarr och hänger med rika italienare (eller var man nu hamnar). och kanske utför nån sorts alternativ förlossningsvård med sjukgymnastik för hela familjen, inkl husdjur.
ska vi boka ett möte och tala allvar?
sverige är inte en omöjlighet men inte helt lämplig för vindruvor. och i hardanger står en fruktfarm och väntar...hehe.
Skicka en kommentar