En sjöman älskar havets våg.

Det är sommar här i Bullaren. Värme och vatten, sol och småkryp. Jag gillar mitt läge och njuter av ledigheten. En liten oro om att tiden ska ta slut och återgång till gamla vanor gnager mig i nacken och jag tänker att det nog inte är någon fara.

Nyss var tre av Idas miljoner kusinbarn här och lekte med mig och Moses. Jag lärde dem att vara försiktiga kring djur och Moses lärde sig ett nytt kommando. Sen spelade äldsta pojken vackert på gitarren och så lyssnade vi på Jason Mraz. Konstigt namn, men underbart när 4åringen sjöng med i texten. Imorgon ska jag vara barnvakt åt det sötaste kusinbarnet någonsin, Majken Spajken. Vi ska gå på upptäcksfärd och dricka saft. Mest ska jag ha henne i famnen och gulla med henne. Hoppas inte hon har blivit stor och trotsig.

Snart ska jag packa en väska med badkläder, grillmat och varma tröjor och åka för att möta frun min. Vi ska till en vacker plats och vara kära. Det blir fint det.

Förresten, jag har seglat idag.

På väg.

Jag åkte på slingrande landsvägar, med solen i ögonen och rådjurskid framför pickuptrucken. Reflekterade över den vackra bygden, tills regnet öste ner och skymde sikten. Vägarna blev smalare och gjorda av grus. Farligt kändes det, ungefär som att jag hade kunnat dö. Det var spännande.

Första dagen på jobbet var riktigt fin. Vi badade och vilade i skuggan. Åt vattenmelon och matade fåren. Barnen var glada att se mig och jag blev varm i hjärtat.

Snart ska jag ge mig ut i skogen och löpa. Svetten ska skölja ut bakterierna ur kroppen så jag blir frisk nångång. Och så ska jag fundera över framtiden som vanligt när jag är ensam i skogen. Vara nöjd över att ha bestämt mig, gjort upp någon form av plan. Kämpa tills frun min är färdigutbildad och om det då ännu inte gett resultat så packar jag henne och hund och flyttar ut. Bort från detta vackra lilla land, ut i vida världen.

Nu ska jag lite stilla smälta den underbara middagen: Grillad, chilimarinerad quornfilét, i grillat bröd, med mangoyoghurt och valnötssallad. De andra äter dessert men jag är flitig. Hur ska det annars gå i skogen?

Min barndomshund är gammal och ytterst stel i bakdelen. Det är lite tungt att se henne så men samtidigt inte. Jag har vant mig vid tanken på hennes ålderdom och att hon en dag kommer försvinna. Men det får ändå vara lång tid kvar tills dess. Till en början ska hon flytta hem till oss i Uppsala efter sommaren. Jag ska massera och promenera henne varje dag. Det blir fint. Gamla gumman.

Radio på bryggan.

Jag låg på en sådan där utfällbar, reglerbar, lång, svart solstol slash solbrits. Molnen och solen turades om att närvara och i takt med dem täckte jag antingen över mig med värmande handduk eller la undan bok och solglajjer för gassande och brunhetsjakt. Och så lyssnade jag på Pang Prego som oftast gör mig trött i huvet men idag var rätt ok. Jag är i Brokind, på Björkkullen hos mor och far och lever sommarliv. Jag och syster gick i skogen och plockade litervis med hallon samt nakenbadade i Trollsjön. Hallonen blev sedan till kaka och jag drömmer om mammarollen. Hon vännen från barndomen var här med sin bebis i magen och jag fick känna hur hon sparkade. Övertygad är jag att det blir en liten flicka och jag önskar lite att hon låg i min mage. Men imorgon blir det barn igen på jobbet hos min pojke. Det ser jag fram emot.

Nu väntar nygrillade quornburgare, rosévin och hallonkaka. Det får mig att stortrivas, dock med en liten känsla av oror och saknad över min lilla fina familj som är kvar i väst.

Leave the body leave the mind.

Så var det dags. Lämna västkusten ett ögonblick för östkust, hemma och min lilla pojke. Jag har saknat honom nu när jag har varit borta. Fina lilla barn, två veckor hos honom blir fint. Det vet jag. Hans mamma nämnde något om att simma bland delfiner och jag tänker att jag ska visa framfötterna om det nu blir så.

Studierna gör sig påminda och jag tänker att jag ska ge upp ibland. Skolan i Lkpg har nu meddelat att jag har för bra betyg för att göra dem bättre. Således måste jag, om jag vill nå toppen, göra prövningar efter att ha läst in kurserna som återstår på egen hand. Men hur pluggar man in Kemi B och Franska steg 3&4 för att sedan prestera MVG? Jag ber gudarna om nåd och drömmer om Karibien.

Annars är det Norge- och Berlinresor som väntar. Kanske kan det öka min motivation eller varför inte vidga mina vyer. Nånstans finns den där platsen för mig, jag ska bara ge mig fan på att hitta den.

Non, je ne regrette rien

Han hade en fläta i skägget, mannen som hämtade oss. Ett armband på hans handled vittnade om att han spenderat fyra dagar på Sweden Rock. De vinrusiga kvinnorna samlades i en ring kring honom & deras förslag, som givetvis var av sexuell karaktär fick honom att fnissa nervöst & sänka blicken.
Hans kinder blossade.
Mitt inne i djupaste skogen, strax sydöst om Siljan ligger Skebergs bystuga & det var dit som skäggflätsrockaren skulle köra oss. Vi hade blivit lovade både Edith Piaf & Cornelis & kanske en & annan Bellman. Det är något visst med Dalarna, tänkte jag där jag stod & bevittande Luffarorkesterns spexande på scen. Petras hand i min. Karolinas kind mot min axel. Musiktraditioner.

Fan jävla helvete Berlinerpopplarna var ju igår och inte alls ikväll.

Såsom sig bör om sommaren.

Jag är på blixtvist hemma i Brokind. Första dagen, torsdag, låg jag och mor min på bryggan och lyssnade på Sommar och lapade sol. Vad är bättre än en brygga i solsken, nakenbad, böcker och radio?

Sedan for jag till Hackefors, kusinen och hästlivet. Jag red så fort fort på ett fält på den gråa hästen, att jag fick farttårar och sug i magen. Åldern och den komna ovanan på hästryggen har gjort mig till en fegis som håller igen.

Tillbaka vid sjön åkte jag och kusinen ut med roddbåten i kvällsolen med packning för en tältnatt. Engångsgrill, sojakorv, godis, radio och kortlek förgyllde vår kväll och det var med gott mod vi gick och la oss med hundarna i det alltför lilla och ytterst hårda tältet. Trots detta bjöd natten mig skönhetssömn och utsövda och frukostsugna rodde vi hem igen vid halv tio.

Det finns en grannfamilj här vid Björkkullen som har två stora hundar som aldrig får gå ut. Så jag och kusinen förbarmade oss över dessa och tog med dem ut i skogen tilsammans med mina två. Lyckligt lydde de våra kommandon och sorgset satte vi fast dem i repen på asfaltsplanen igen efter hemkomsten. Jag önskar det fanns något att göra.

Ikväll lång löprunda, kvällsdopp och Berlinerpopplarna på TV. Imorgon bitti Göteborg och Kathy. It's gonna be glorious!

Till Ida.

Det växer rosor utanför huset vid Bullaresjön. Jag drömmer om egna rosor och ett hem i skärgården. Vi talade om Öland för dit går ju en bro. Kanske känslan av att inte kunna ta sig därifrån skulle växa över alla rosorna.

Skulle vi vilja lämna något hellre om vi visste att det inte var så lätt?

Det vet jag inte, men jag vill ha mina rabatter och ett trädgårdsland. Ett långsmalt hus med höga fönster.

Förstår du vad jag menar?

Lite som husen i Virginia, gärna en gungstol på verandan. Och nätdörrar, fast nej, det passar bättre in på film. Men träskor i vår farstu och en skrinda till framtida barn.

Du vill väl ha ett växthus?

Ja, med tomater. Åh det luktar så gott om soliga tomater. Vi ska slå upp dörrarna och fönstren när vi städar. Spela musik som strömmar ut. Jag tänker dragspel och fioler. Benny Andersson och vin. Ja, vi ska dricka det sen efter, när huset luktar av citron. Jag i min gungstol på verandan eller varför inte en gammal hammock så vi får plats bredvid varann. Där ska vi sitta tills vi smälter eller tills himlen trillar ner.

Jag kommer somna men det gör väl inget, du bär väl in mig sen till vår säng?

Den står med utsikt över havet i vårat sovrum med balkong. Gamla trägolv som inte flisar och vackra färger som bryter av.

Min starka kvinna, i dina armar vill jag bäras som ett barn.

Åh, vi ska ha björkar förresten, så att det låter precis så här. Som där jag sitter i dina föräldrars gula solstol, i svettiga jeans och gårdagens hår, med drömmarna om rosor i rabatterna på Öland.