Is there anybody out there?

Rätt så många är rätt så smarta men bedrövande klimatosmarta. Det tycker jag är förbannat jävla synd eftersom klimatosmartheten gör att den vanliga smartheten inte blir lika smart.
Hur kan folk tro att miljömedvetenhet fortfarande handlar om enkom källsortering? Det frågar jag mig medans min kärlek och bloggkollega ligger i sängen bredvid mig och andas tungt som resultat av en never-ending-förkylning. Ökad mucinproduktion vilket skapat lindrig obstruktion i luftvägarna, skulle det kanske ha stått i min lärobok.

Igår blev jag eskorterad av Agnes in på Bryggan. Hennes innehav av ett så kallat KK-leg gjorde att jag nöjt kunde vandra förbi den absurda kön samt snärtan som tog inträde. Gött var det.
Dock var det mindre gött där inne eftersom det var sinnesrubbat mycket folk & således ytterligare en absurd kö, till baren. Det var då jag insåg att jag hatar människor & i synnerhet fulla män. Så extremt osmakligt. Denna insikt gjorde mig på lite halvdåligt humör & jag lämnade Snerikes till förmån för Anna & hennes vänner snart därefter.

Imorgon har jag en utmaning på schemat. Troligtvis kommer det att gå över förväntan.

Premiärinlägg

En tjej som jag känner har åkt iväg på hemlig semester med sin älskare. På förmiddagarna läser hon och dricker vin och på eftermiddagarna läser hon och dricker öl. Allt medan älskaren står naken i köket och exprimenterar fram kulinariska läckerheter och espressoshots med perfekt crema. Förmodligen till tonerna av Boban Markovic & hans begåvande son. Såhär skulle det vara jämt, kanske hon tänker när hon sitter där i den lilla fotöljen som de tillsammans har burit ut i den prunkande trädgården.

Jag skrev till henne och beskrev mitt nagelsaxproblem. För mig som har varit nagelbitare i hela mitt liv är den svårhanterlig. En dag under en föreläsning för några veckor sedan var det nämligen så att jag råkade lägga ögonen på en person som satt och käkade sina egna naglar. Det såg så fruktansvärt ocoolt och ointelligent ut så jag slog näven i bordet och bestämde mig. Och här är jag nu, sårig och eländig på fingrarna efter att ha klippt mina naglar för första gången i mitt liv. Starten på en ny era, helt klart.

Vi kallar det grannsämja.

Det bor en pojke i vår korridor som kommer från ett främmande land. Innanför dörren bredvid hans, bor en flicka med finskt påbrå och dessa två ensamma själar brukar knacka på hos varandra för att tillsammans idka älskog. Det är frisläppt och friskt och gör hela korridoren lite ljusare.

Ibland är det någon här bland dörrarna som bestämmer sig för att bjuda på vin. Då tackar vi gärna ja och unnar varandra pratstunder påväg in i dimman. Just ikväll ackompanjerades vinet med slager, chokladbollar, chips och smoothie. Allt för att hålla bilden av de goda grannarna vid liv. Och möjligtvis för att undvika all eventuell ågren som skulle kunna växa fram om vin och snask intogs mol allena.

Trots denna fina gemenskap var det med raka ryggar och beslutsamma steg vi gick till lägenheten i huset bredvid, där det finns både badkar och balkong, och skrev kontrakt för brinnande livet. Vi ska packa våra pinaler och prylar och ta med dem över till vårt nya hem redan innan sommaren, så inflyttningsfesten står för dörren redan i slutet av augusti när vi alla återvänder. Lingonbål, rödbetssoppa och chokladpudding kommer fröjda era sinnen och gemenskap och kärlek ska präntas in även i det boet. Bastu på taket gör min dag och närheten till korridoren och min bästa vän och vapendrgare som tar över rummet efter oss, kommer bli lugnet i alla eventuella stormar.

Tilläggas bör även att dagen har återgett mig hopp om att denna gudsförgätna Fysik B ska fås övestökad innan termines slut. Detta innebär att jag efter midsommar helt kan ägna mig åt livet på landet, kärleken och bullbak.

Jag anar ljusare tider mina vänner.

Och så var det den nya bloggen.

Det kom en tid då vi bestämde oss.
Vi skulle börja blogga ihop.

Det räcker inte alltid att bo ihop på nitton kvadrat, sova ihop i lånad enochtjugosäng och att leva i total sammansvetsning och symbios. I en alldeles nyfödd moderkakskladdig blogg ville vi även printa ned allt det vi upplever i denna ljuva tvåsamhet. Som alldeles nyss när vi färgade mitt hår. Två gånger. Med lyckat resultat. Eller hur det är att gå i sorg efter Andra Avenyns säsongsslut. Varför dessa sommaruppehåll? Ibland kommer det stå om hur sjukt jävla trötta vi är på byråkratins blomstring i form av käppar i hjulet för min utbildning och således framtid. Som det faktum att Linköpings kuk-kommun bestämt sig för att inte låta VG-barn uppgradera till MVG-barn eller om den där jävla ändringen i antagningssystemet som träder i kraft 2010. För vi gillar inte förändring som missgynnar vårt liv eller sura gubbar som slänger information likt ovanstående i ansiktet på stackars uppgivna ungdomar i denna värld av total ignorans för vad dessa skulle kunna prestera om de bara fick chansen.

Jag behöver inte nämna att jag själv skulle platsa utmärkt både som psykolog, veterinär, monark eller rik.

Ja, sådant kommer vi blogga om.
Bland annat.