Then we take Berlin

En av oss vill sjunga i band. Och den andra har blåsor under fötterna & ett bultande blodfyllt knä. Vi är i Berlin. 

I tyska så kallade ecke's står romska män & spelar musik a la Yann Tiersen & på barne där vi bor kan man spela pingpong hela natten. Här går alla hundar lösa & ingen är rädd vilket skänker glädje & tröst i åt våra sargade hjärtan. Det finns ett stort ockuperat hus med väggar fyllda av konst & skumma män i trapporna som sysslar med skumraskaffärer. Och alla coola killar har likadana byxor som Anna. Man kan äta indisk mat som smakar himmelen, vietnamesisk tofu som ger mersmak & hemskt gärna en bagel till frukost (med cream cheese på).  Ibland går man in i en affär & köper jacka, konst eller kanske en t-shirt med en stor stereo på. Man vet inte. En katt som vinkar? Jatack! 

En dröm om att bo just där man är så att man kan gå till den där loppisen & köpa den stora kombinerade LP- & kassettspelaren. EN VÅT DRÖM. 

Jessi är så snäll & låter oss bo & tränga oss på. Så att vi kan äta Durum Halloumi innan vi lägger oss. 

Imorrn kommer vi hem & då har vi ett barn att ta hand om & ett alldeles nytt hem att inreda. Därför älskar vi livet. 

Good old days.

Jag kom att tänka på ett gammalt dagboksinlägg från QX och bestämde mig för att republicera det. Mest för att jag gillar mig själv när jag är radikalt inställd och dels för att det inte finns något som är bättre än att läsa sin gamla dagga. Så här får ni kära läsare, en reaktion på en hemsk person som jag som tur är inte längre konfronteras med så ofta.

"2006-10-31 skaffa ett maskingevär, kvinnokampen börjar här.
jag skulle vilja ha en lång smal kniv. jag skulle befinna mig i en fotostudio läskigt lik den i programmet jag just råkat få en skymt av. framför mig skulle bingo *****, eller vadfanhelvetesfittakukskitskitjävlakräks den vidrigt äckliga mannen heter, ligga, naken och bakbunden med munkavle och hela kittet. jag skulle närma mig detta kryp med ett hånleende på mina läppar medan fotoblixtarna smattrade i bakgrunden. så skulle jag med lugn röst tala om för lilla bingo vad jag skulle göra med honom. "bingo" skulle jag säga, "jag kommer nu med hjälp av den här kniven först sticka hål i din högra testikel. se det som en hämd för alla unga flickor som svälter sig själva tack vare dina jävla moore-foton." och så sticker jag. sakta tränger kniven igenom den sladdriga och lite sega huden. bingojäveln vrider sig av smärta och försöker skrika. värre blir hans krampaktiga ryckningar när kniven börjar penetrera hans sega jävla pungkula, som trots helpungade försök att slinka undan inte undkommer min behandling. bingojäveln blöder nu ymnigt. "bingo", fortsätter jag, "jag kommer nu sticka in min kniv i ditt urinrör och försiktigt sprätta upp din kuk från ollonet upp till din penisrot, är du beredd?" bingo kvider nu som ett skadeskjutet rådjur. "se detta kära bingo, som en hämd för alla de kvinnor som blir våldtagna på grund av mäns äckligt snedvridna bild av makt och sex." jag fullföljer det jag lovat och njuter av att känna brosket i kuken göra motstånd. bingojäveln börjar nu i korta stunder tappa medvetandet. "bingo, hör du mig?", säger jag med silkeslen röst, "kära du känner du dig lite illamående? det gör inget, kräks du." han gör som jag säger när jag tvingar honom tillbaka till vaket tillstånd. "bättre?", frågar jag utan att få något svar från bingo som nu börjar kvävas av sin egen uppkastning då denna tvingas tillbaka ner i halsen på honom av munkaveln. "ok bingo", säger jag "innan du somnar helt vill jag bara meddela dig om att jag nu kommer skära upp din hals som en halal-gris. detta gör att du långsamt kommer avlida av blodförlust, vilket, om du någon gång hade fått tillfälle att tala med de djur som dör på det här sättet, du hade förstått är en mycket plågsam död." jag utbrister i skratt "nämen va tokig jag är bingo lille, grisar kan ju inte tala, oh så lustigt, tycker du inte?" jag tror inte bingo skrattar men det är svårt att uppfatta om ljuden som kommer ur hans hals är dödsångest eller just skratt. men det sistnämnda förefaller för mig inte troligt. "bingo förresten" säger jag, "du behöver inte vara rädd för att du ska dö, jag kommer se till att rädda dig i sista sekund förstår du väl? det kommer säkert finnas ett fint gruppboende du kan hamna på efter detta, där personalen kommer ta såväl hand om dig. Du kan för övrigt se det här som ett straff för allt ont som män gör mot kvinnor varje jävla dag, alla barn som säljs som slavar, alla fruar som slås blodiga, alla byar som massvåldtas av militären och så vidare. du förstår va? det måste väl kännas bra att ta på sig ansvaret för det som hela världens patriarkat åstadkommer?" jag skär ett inte alltför djupt snitt i hans hals, ser på när blodet börjar tränga fram och rinna nerför hans bröst och mage. jag kallar in mitt inhyrda specialistläkarteam, ber dom städa upp efter mig, betalar fotograferna för bilderna jag får, sätter mig i bilen, åker o säljer bilderna till nöjespressen, åker hem, drar en handtralla och sluter ögonen. "ikväll var jag minsann produktiv", hinner jag tänka innan jag somnar med en känsla av vällust i kroppen.jag erkänner att jag är bitter.jag erkänner att jag hatar.jag erkänner att det jag beskrivit ovan är något jag hoppas få uppleva någon gång i framtiden. och be sure, det kommer hända. om någon vill hjälpa mig är jag den evigt tacksam. hagamannen, cykelmannen, hugh heffner, bert karlsson, bush eller annan man går oxå bra.tycker ni jag verkar skadad? det är jag inte, bara trött på att ta skit. "

Om risken finns att man kan straffas för sådant här vill jag för säkerhets skull tillägga att det ovan lästa är skrivet i rent fiktivt syfte och att alla associationer som väckts innehållande en livs levande fotograf-blondin-kille är allt annat än verklighetsförankrade.

Disco Lies

Från albumet Last Night; här är Mobys nysläppta video.

Augusti i helvetet

Hon lämnade mig för systerskap & bergsbestigning vid hardangerfjorden. Trots feber & smärtande hals tvingas jag således möta denna sista vecka i Bohuslän mol allena.
Hundbarnets högra öga svullnade igen förut & jag såg för mitt inre hur hela hans huvud svullnade upp & hur jag drabbades av panik & tanklöshet & blackout. Nu ser hans öga helt vanligt & plirigt ut igen.

Jag har tänkt att blogga så mycket den här sommaren men eftersom en sladd till min dator gick åt helvete blev det inte så. Här finns ju bara en stationär dator & vem sitter i dessa dagar vid en stationär dator & bloggar? Nej, det betackar jag mig. I alla fall tänkte jag blogga om hur het jag tycker att Maria Abrahamsson är när hon dissar Göran Hägg på fredagsmorgnarna & om när min tjej klädde ut sig till henne, enkom för min skull. Jag har även tänkt på Antony & Björks samarbete samt varför en viss Pär Ström får mig att vilja kräkas & i princip sluta andas. Längtan till Uppsala, allt som inte hanns med, det som hanns med och de olympiska spelens vara eller inte vara är alla rubriker vilka jag tänkte skriva om. Men det blev inte som jag tänkt mig.

Nästa vecka åker vi till Berlin. Där ska vi kultiveras & freternisera & dinera & andra spännande saker. Om någon har ett tips, var vänlig att skriv en kommentar.

Kvikklunsj och pluppar i halsen.

När jag tittade ner i min hals idag möttes jag av en vidrig men mycket spännande syn. Min ena halsmandel, som alltid är svullen och röd eftersom jag är ständigt förkyld sen jag började jobba med barnet, var förutom detta, täckt av vitgula små pluppar i olika storlekar. Med stor upphetsning gick jag till attack med en så kallad bomullspinne och upptäckte med ännu mer upphetsning att de var lite mjuka och att hela halsmandeln var som en marshmallow. Med andan i halsen ringde jag mor min som svalt konstaterade att det var vanliga halsflussbakterier. Jaha, där rök visionen om exotiska åkomor och massiva ingrepp. Dock meddelade hon att det nog var bäst med en kur pencillin aka antibiotika. Med en sista gnutta hopp ringde jag mammas väninna doktorn och lade fram mitt ärende som om jag var i stort behov av en dunderkur alternativt dödssjuk. Tror ni inte kvinnan i fråga slår mina drömmar i spillror och talar om för mig med myndig röst att det bästa är att bara låta vad-det-nu-är-för-det-behöver-definitivt-inte-ens-vara-halsfluss läka ut on its own, utan hjälp av farmaseptiska preparat. Jo jag tackar. Jag får väl sitta här och vänta på att hela jag täcks i vita pluppar och vänta på akuta feberatacker innan någon höjer en hjälpande hand till mitt förfogande.

Tur i misären att jag har frun min som ordnar hemliga dejter och middagar framför svenska polisfilmer och att Norgeresan blir av med eller utan medicin. Jag ser fram emot tisdagens bergsbestigande och Kvikklunsj-förtärande med utsikt över Hardangerfjorden. Vet dock inte om det är en så värst bra idé att smuggla med hunden utan pass. Systern min får stilla sin längtan efter systersonen sin. Nu skogspromenad med den omtalade. Hunden alltså. Inte systern.

Those lesbian lovers.

Jag skäms för att även jag faller i gropen för sneaky skvaller. Blir sur på snacket om Lindsay Lohan och hennes Sam. Samtidigt kan jag inte hjälpa att jag bildgooglar paret och tycker hela grejjen är lite spännande. Samtidigt som jag upplever hela homogrejjen så vardagsaktig och naturlig, och blir förvånad om någon tycker det är konstigt med mig och frugan eller tittar extra länge osv, så kan jag inte undgå att tycka att det är extra smaskigt med skvaller om the lez couples. Kanske inte så konstigt dock att man påverkas av omvärldens uppförstorade reaktioner när en Hollywood-stjärna kommer ut med att hellre slicka fitta än röv som en och annan tuff flata skulle uttrycka sig.

På tal om dykes måste jag bara få fälla en skriftlig tår för fotbollen som gick åt helvete.