På väg.

Jag åkte på slingrande landsvägar, med solen i ögonen och rådjurskid framför pickuptrucken. Reflekterade över den vackra bygden, tills regnet öste ner och skymde sikten. Vägarna blev smalare och gjorda av grus. Farligt kändes det, ungefär som att jag hade kunnat dö. Det var spännande.

Första dagen på jobbet var riktigt fin. Vi badade och vilade i skuggan. Åt vattenmelon och matade fåren. Barnen var glada att se mig och jag blev varm i hjärtat.

Snart ska jag ge mig ut i skogen och löpa. Svetten ska skölja ut bakterierna ur kroppen så jag blir frisk nångång. Och så ska jag fundera över framtiden som vanligt när jag är ensam i skogen. Vara nöjd över att ha bestämt mig, gjort upp någon form av plan. Kämpa tills frun min är färdigutbildad och om det då ännu inte gett resultat så packar jag henne och hund och flyttar ut. Bort från detta vackra lilla land, ut i vida världen.

Nu ska jag lite stilla smälta den underbara middagen: Grillad, chilimarinerad quornfilét, i grillat bröd, med mangoyoghurt och valnötssallad. De andra äter dessert men jag är flitig. Hur ska det annars gå i skogen?

Min barndomshund är gammal och ytterst stel i bakdelen. Det är lite tungt att se henne så men samtidigt inte. Jag har vant mig vid tanken på hennes ålderdom och att hon en dag kommer försvinna. Men det får ändå vara lång tid kvar tills dess. Till en början ska hon flytta hem till oss i Uppsala efter sommaren. Jag ska massera och promenera henne varje dag. Det blir fint. Gamla gumman.