Una birra grande grazie.

När armarna värker efter hundra promenader med tunga lådor mellan där vi bor nu och där vi bor sen. När jobbet kallar om bara en stund och någon timme och när skavsåren skaver efter de nya och oerhört fancy skorna. När rummet är tömt och trist och solen skiner och jag inte är ute. Då är det skönt att veta att kvällen bjuder på high-class-pizza, uteservering, cerveza, fru och vän, sol med glajjer, sen kväll och annalkande sovmorgon. Dock var det visst så att Holland ska flytta och det redan vid sju imorgonbitti och jag lovade visst att det var helt ok att knacka för att ta farväl. Jaja nåväl, jag är ju av den sorten som så lätt somnar om. Bara frun min är på samma humör imorgonbitti så hon inte vill prata och skoja och vara alltför kärvänlig. Annars är just det alltid välkommet.

Den nya lägenheten by the by är verkligen snart vår och jag tror den kommer bli way good. Lite ommålning och prägling bara, så har vi den lindad kring vårt lillfinger. Och för allas vetskap, den har badkar. Och balkong. I söderläge. Det betyder kvällsol på nyinköpt utemöbel och plättar och champagne. Och ytterligare kära vänner, kommer en stor inflyttningsfest hållas i slutet av augusti eller början av september. Mer om det vid ett senare tillfälle.

Jag måste bara få skriva ner lite skit om någon jag skyr som pesten. Det är en kvinna av den vidrigaste sorten som tror sig. Hennes namn är Frida Murenius och det verkar finnas hemska människor där ute som tycker det är helt ok att hon får finnas till i etern. Christ my Lord and saviour, give us a break! Det går inte hem kan jag säga. Inte alls. Så lägg ner.

So long lovers and others.