Hon är flickan som gör allt för att göra mig lycklig.

Det spritter i mitt finger. Det har det gjort hela dagen. Upptäckte det när jag och Pert låg på en säng på Uppsalas Best Western-hotell och glodde på multikulturell gudstjänst från Norrland. En man såg så otroligt rolig ut när han sjöng att vi skrattade tills vi spydde. Nästan. Då där mitt i skrattet sprätte det till ordentligt i fingret mitt, vilket fick oss att häpna. Pert sa att det var nåt fel. Jag sa att jag var bakfull.

Gårdagen bjöd mig på bakfylleångest och jobb första hälften och dansant umgänge i goda vänners lag resten. Hon-den-där-dumpa-mig-tjejen sjöng på Smålands stora scen och vi balanserade på stolarna bakom dj-båset. Mitt mission var att ge alla plats. Det gick bra tills en tjock kille som det stod Security på kom och sa att han behövde en hel stol för att kunna upptäcka ligister. Typiskt tjocka viktig-pettrar att sno åt sig en hel stol. Vi andra tusen fick trängas på tre. Men en söt flicka som inte fick plats satte sig på sin killes axlar istället. Det såg festligt ut och jag tittade mer på dom än på dumpa-mig-tjejen.

En kille sa att jag hade snygg jacka och jag sa detsamma ska vi byta? Hans var stor och varm och jag blev svettigare än i min. Vi bytte tillbaka och han bad om mitt nummer. Jag har ingen telefon sa jag och dansade vidare. Dam-bada-bam-bada-dam-dam-dam ljuva takter fyllde upp mitt sinne.

Jag sa till flickan med det svarta håret att hon dansade som en gud varpå hon gav mig en blöt puss på munnen innan jag hann blinka. Hon smakade läppglans och öl och jag tänkte "hörrudu jag har en fru och jag är inte typen man kan kalla slinka". Det var längesen jag ville klubba som igår, det var längesen jag blev irriterad när ljuset tändes och blottade dansarnas svettiga bringor, det var längesen en vakt fick be mig vänligt men bestämt att resa mig ur soffan och gå. Med Pertfjärt vid min sida singlade jag hem till Babsan som hade bäddat åt oss men som sov. Tysta som möss knaprade vi chips och delade en cola innan sömnen sköljde in med besked och gav oss silkesdrömmar.

Hotellfrukost, multigudstjänsten och slirande på stan blev idags melodi och så var jag äntligen hemma. Med Tracy Chapman i lurarna och sockor i skorna gick jag och Mosebarnet ut i skogen. Vi lekte i timmar och jag konstaterade att jag är så sjuhelsikes lyckligt lottad. Med en sådan son och den vackraste frun som hemkommer till kvällen kan ingen flicka gråta. Särskilt inte en söndag då det dessutom läggs ut tre nya Andra-Avenyn till allmänt beskådande. Oh-wö-oh-wöw SVT Play är flickan som gör allt för att göra mig lycklig.