Karolina bor på en pir någonstans i Thailand. Och trots att det är just Thailand vi snackar om så skulle jag åka till den där piren på momangen, om jag bara kunde. Jag älskar Karolina. Och framförallt saknar jag henne. Svunna är de tider då vi tillsammans styrde upp en kvinna och ett hem i Biskopsgården, åkte till Leksand och söp oss fulla i smyg och inte minst den tid då vi hånglade utanför Brasserie Lip på Avenyn.
Nytt år och nya chilis på våra plantor. Skördetröskan är alive and kickin och värre skall det bli. Julia har planterat massa ekofrön som nu, i väntan på att få spira, står i fönstret i vardagsrummet. Egentligen skulle jag vilja hyra en av kolonilotterna på gärdet här bredvid och således sälla mig till den fantastiska skara kvinnor som står med stjärtarna i vädret och hackorna djupt nere i jorden dygnet runt hela jävla somrarna. Jag inbillar mig att det skulle göra mig lycklig.
Jag drömde om självaste Hertiginnan af Uppsala inatt och ingenting kommer någonsin att bli sig likt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar